Kära dagbok...

Idag har han som jag inte gjort annat än skällt på i flera år flyttat hem dit jag hittade honom hem till sin pappa... Jag kommer aldrig att kunna få det jag ville ha av honom, det är för sent och försent att ångra att jag hängde kvar och hoppades. Jag borde kanske vara nöjd för jag har bett om det men det finns bara tårar... Jag tror att det dröjer innan jag har något jag vill dela här å kanske raderar jag inlägget men jag pyser lite ur sorgbubblan för jag tror att det är bra... Kram