Hemma på min gata i "stan"

 

Här bor jag, på landet men utefter en länsväg så det är inte på den insnöade djupskogen ensligaste plats direkt... Ändå en ganska fridfull och lantligt idyllisk tillvaro.

 

Men det är inte alltid som man tror Förra sommaren stod det civilpoliser mer eller mindre i trädgården och spanade på ett grannhus som då beboddes av någon som skalade kopparkabel och sålde knark (enligt snacket på byn)

 

I morse kom kom nyheten på TVn grovt våldsdåd i Arboga, 2 döda en skadad i skottdrama, det visar sig när media lyser ut nyheten att flickan bor här i ett hus rakt över åkern från mitt köksfönster sett... Våld och olycka kryper liksom in på knuten. Otäckt känns det och i små samhällen känns det så tydligt när alla känner någon som känner osv. Arbogamorden på de små barnen är fortfarande lite av ett öppet sår i Arboga. Den fruktansvärda historien med mamman och den lilla flickan som låg döda i en lägenhet för ett år sedan får en att fundera på vad man vet om sina grannar. Händelseförloppet i detta fallet verkar oklart men svartsjuka och bråk om en 500-ing är medias analys.

 

Ja så här bor jag i centrum för mediabevakningen vad det verkar denna måndag

 

Bilderna är från i höstas